Maries strålande jul

Maries strålande jul

Jag älskar julstämningen med julbak, julmusik, julplanering och julpyssel.

När höstmörkret faller börjar säsongen för min julblogg. Värm lite glögg, tänd några ljus sätt på lite stämningsfull julmusik, slå dig ner vid min blogg och koppla av en liten stund.
Välkommen till min julvärld!

Nyårsklockan

JuldikterPosted by Marie Sun, December 30, 2012 21:32:04

Ring klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskennssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö.
Ring själaringning över land och över vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första skälvande minut!
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningen till oss famla!

Ring klocka, ring... och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går.
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring i den tusenåra fredens rike!

Nyårsklockan av Alfred Tennyson
Lästes första gången 1895 på Skansen.

  • Comments(0)//julen.gladers.net/#post516

Tomten

JuldikterPosted by Marie Sun, December 23, 2012 23:14:49

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen —
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; —

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick — men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Av: Viktor Rydberg
Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.

  • Comments(1)//julen.gladers.net/#post501

Juldikt

JuldikterPosted by Marie Mon, November 28, 2011 18:37:52

Grafiken är ritat av mig.

Det lilla ordet jul

Det finns ett litet, litet ord
som jämt gör mej så glad.
Varenda timme dansar det
kring räknetalens rad.

Det skuttar som ett litet troll
uti min läsebok.
Jag undrar och jag drömmer
och jag svarar rent på tok.

Jag minns det strax på morgonen
och sent i sömnvarm kväll.
Det smakar på min tunga
som en ljuvlig karamell.

Vad gör det att december
är så lång och grå och ful
när ordet som jag tänker på
och drömmer om är JUL!

(Marita Lindquist, ur "Min katt heter Mirre Sundström")

  • Comments(2)//julen.gladers.net/#post247

Ring klocka ring..

JuldikterPosted by Marie Sat, January 01, 2011 00:51:19

Önskar er allesammans ett riktigt gott nytt år!

Nyårsklockan

Ring klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskennssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö.
Ring själaringning över land och över vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första skälvande minut!
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningen till oss famla!

Ring klocka, ring... och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går.
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring i den tusenåra fredens rike!

av Alfred Tennyson

Lästes första gången 1895 på Skansen.

Ps i denna minut är det typ exakt ett år sedan jag startade min julblogg!http://julen.gladers.net/#post0
Men min hemsida om julen har funnits under 12 jular.

  • Comments(2)//julen.gladers.net/#post139

När första ljuset brinner..

JuldikterPosted by Marie Sun, November 28, 2010 10:55:20

När första ljuset brinner står julens dörr på glänt
och alla är så glada att fira få advent.

Ljusstaken har jag själv ritat, men vet någon vem som har skrivit dikten?

  • Comments(1)//julen.gladers.net/#post99